söndag 28 augusti 2016

Tokdissad som morsa...


Jag har ju varit mamma i snart 9 år till min underbara lilla Mary och det har varit de bästa och stundtals de värsta åren i mitt liv. 
Att vara mamma är inte lätt, man ska veta allt ( för det gör ju mammor) man ska kunna allt och göra allt. Då menar jag allt mellan himmel och jord såsom att man ska kunna baka mitt i veckan, göra trolldeg, måla prinsar och prinsessor, sy kuddar och kläder till dockorna och man ska alltid ha tid för en tebjudning med nallarna. Och ve den dagen det inte går, då är du
VÄRLDENS SÄMSTA MAMMA!!!




 Jag valde i samband med skilsmässan att ha Mary varannan vecka med start ojämna veckor och lite då och då under detta första sommarlov som skilda. Det är inte lätt för ett barn att helt plötsligt behöva pendla mellan två hem och behöva flytta med sig prylar hit och dit.
Drömmen är ju att kunna ha dubbelt av allt men det har ju ingen förälder råd med, barn är dyrt som det är utan diverse hobbys.

Hur som helst att vara singelmamma är inte alltid lätt. Jag vill att Mary ska få allt hon behöver och MASSOR av kärlek. Jag vill att hon ska få den tiden hon behöver till läxor och lek, jag vill kunna leka med henne utan att behöva tumma på övrig tid. Det är dock inte lätt.

Jga går lätt in och städar hennes rum utan att hon behöver hjälpa till. Jag tvättar och lägger in kläderna och plockar bort disken från bordet. Jag gör med andra ord ganska mycket för henne vilket är riktigt dumt egentligen. Hon är rätt bortskämd och behöver inte göra så mycket som hon kanske borde.



Så nu är då min fråga.. Hur ändrar jag MITT beteende för att få Mary att göra mer och för att det ska bli roligt? Hon skulle komma upp idag och sova här hos mig men hon ville inte. Hon ville helt enkelt stanna hos pappa. Hon vill flytta dit och trivs bättre där säger hon......

DET GJORDE ONT I MAMMAHJÄRTAT :,(

Hmm.. jag får smälta detta lite och fundera på hur jag ska göra för att det ska bli bättre och hur jag ska göra för att Mary ska få det bättre här hos mig. Jag älskar henne mer än allt annat och vill bara att hon ska få det bra. 

Ni får gärna komma med förslag ni som läser, jag älskar nya infallsvinklar och råd..

Kram till er alla,

Trasselmaja.. AKA Trasselmamma......

5 kommentarer:

  1. Vad sägs om att faktiskt prata med henne? Att fråga vad det är som är bra resp dåligt hos mamma resp pappa? Sätt upp regler tillsammans. Å allt måste ju inte vara kul... så är det ju inte i livet. Å prata med T, han måste stå emot om/när hon säger till honom att hon vill bo där. Ni måste tillsammans säga till henne att hon ska vara hos er båda och att det är sånt som vuxna bestämmer eftersom de vet sitt barns bästa. Tycker jag alltså...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm.. jag vet. Jag har pratat med henne och sagt att visst får hon säga vad hon tycker men att det är vi som är hennes föräldrar som bestämmer. Hon är ju bara 9 år och kan inte bestämma själv.

      Radera
  2. Ni som föräldrar kanske kan komma fram till en del gemensamma regler som funkar i båda hemmen? Och prata med varandra. Om hur ni har det, hur ni vill ha det.
    Sen är den åldern en tuff ålder. Hemma har vi mycket gränser som testas just nu och E vill gärna bestämma allt själv på hennes egna villkor...

    SvaraRadera
  3. Ni som föräldrar kanske kan komma fram till en del gemensamma regler som funkar i båda hemmen? Och prata med varandra. Om hur ni har det, hur ni vill ha det.
    Sen är den åldern en tuff ålder. Hemma har vi mycket gränser som testas just nu och E vill gärna bestämma allt själv på hennes egna villkor...

    SvaraRadera
  4. Kanske dags att skriva lite igen. Ge min syn och erfarenhet om det hela och hur jag tänker. Hmmm, kanske dags att formulera ihop något igen. /BMF

    SvaraRadera