fredag 19 december 2014

Att svika en riktig vän...

Idag har jag gjort något jag känner är jättetungt. Jag har svikit en nära vän, en som alltid skulle finnas där om jag behövde hjälp... I ur och skur..

Jag var inne hos henne förra måndagen för att prata om kattvakteri och hon bad mig återkomma dagen efter för att prata vidare om rutiner och annat. Jag lovade komma in och sedan var det som bortblåst. I onsdags såg jag henne utanför hennes hus och tänkte att fasen.... jag måste gå in sedan. Kvällen gick, jag åkte och red sedan var klockan för mycket. Igår hade jag kunnat ta mig i kragen och skippat eventet för att kunna ta mig tid, prioritera henne och visa att jag faktiskt bryr mig och vill träffa henne. Men näää.....

Idag,  innan vi åkte iväg, var jag inne och lämnade en flaska champagne som tack i förväg. Hennes make hade ingen aning om vad jag pratade om och redan där skulle jag stannat upp och tänkt efter... men jag raskade på och iväg.

För en stund sedan kom messet där det stod att hon med all rätt påminde mig om att hon inte lovat passa katterna. Att hon är ledsen på mig över att jag är så dålig på att visa respekt.  Hon har ju helt rätt!!!
Jag hade, som hon skrev, kunnat tagit mig 5 min och komma över eller slå en signal. Hon är alltid jättegullig och har alltid vart rak och ärlig. Tänk, som hon sa, om jag inte gått över med flaskan och hennes make inte sagt något.  Då hade katterna varit själva länge....

Jag skäms så oerhört för att jag faktiskt svikit henne och hennes familj genom att inte visa respekt och ta förgivet att det skulle ordna sig på något sätt. Nu var hon rak mot mig i telefon och sa vad hon tyckte och tänkte, och jag är så hemskt ledsen att jag svikit henne och familjen.

Nu har jag dock märkt hur farligt det är att jag inte stannat upp och tänkt efter på de människor som finns runt mig som jag försummat. De finns där kanske inte så länge till...

Förlåt mig Anna & Eric, Marina, Linda, Tove och Magnus, Sussie och Sören, Jeanette, Kjell och Lena, Sofie, Ann-Britt och Ernst.... jag är hemskt ledsen att jag försummat er. Hoppas ni kan förlåta mig för jag har verkligen fått mig en tankeställare.

Kram Gunilla 

6 kommentarer:

  1. Till din ursäkt ska väl sägas att du inte haft det så jäkla lätt det senaste halvåret. Mobbad på jobbet, lätt utbränd, skilsmässa... det finns ju faktiskt en hel del som upptagit dina tankar. Kanske inte en ursäkt, men en förklaring som jag tycker att du kan ge.

    SvaraRadera
  2. Men vännen.
    Tänker massa på dig nu ska du veta.
    Du verkar ha fullt upp kanske lite mycket.
    Finns här om du vill prata.
    kram vännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gullig du är Sofie. Kram <3

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. <3
    Jag säger som Marlene och Sofie.
    Mobbad, utbränd, skilsmässa och en hel del annat - det är inte konstigt att du glömmer av!
    Stress och utbrändhet gör att hjärnan "stänger av", man glömmer...
    Så länge du kommer och ber om ursäkt och ger en förklaring så kommer nog vännerna finnas kvar!
    Älskar dig min älskade lillasyster!
    Du är stark och du kommer klara det! (du vet bara inte om det än) ;)

    SvaraRadera