lördag 5 juli 2014

Så vart jag sjukskriven då...

Jaha, nu känns det som om jag blev en i statistiken då. Blev igår sjukskriven av min läkare pga olika faktorer som påverkat mig genom åren. Jag har under en VÄLDIGT lång tid försökt hålla ihop och klara av mitt liv men i onsdags gick det inte längre, jag bröt ihop på jobbet och gick hem....
Gud, vad dåligt samvete jag har över detta :( Det känns som om jag sviker jobbet och mina kollegor.

Nu tänker säkert ni som känner mig att du får skylla dig själv lite grann, att jag alltid är på språng och har något att göra. Ja, helt rätt! Jag har inte kunnat varva ner och säga nej, har alltid försökt hinna med och klämma in ett besök eller aktivitet. Den evige tidsoptimisten var det någon som kallade mig en gång. :)

Jag har nu iallafall bestämt mig för att ta tag i mitt liv på MITT sätt och blandannat lära mig säga nej, ta det lugnt och rensa ut energitjuvar runt mig. Det kommer bli svårt och jag kommer säkert må ännu sämre ett tag, men jag måste för min egen skull. 
Så från och med nu så kommer jag i största möjliga mån göra en sak om dagen tills jag mår bättre. Sedan kan jag bygga upp mig och så småningom göra fler saker.

Det värsta med att vara slutkörd är att det syns inte utanpå, man ser normal ut och skrattar som vemsomhelst, stimmar och stojar med dottern och allt ser som vanligt ut. Det är då jag önskar att jag kunde väl brutit ett ben eller två istället, då hade omgivningen sett att jag haft ont och inte orkat. 
Jag har under flera år känt av detta men fått höra av ganska nära vänner att det är bara att rycka upp sig och gå vidare, men hallå.... det är inte så enkelt!! Det som gör mig så ledsen är att detta är folk som känner mig ganska väl, som jag ställt upp för i ur och skur och som jag trodde skulle finnas där och stötta mig när jag behövde.... Men, men.. I nöden prövas vännen..

Nu har jag jätteont i bröstet av skräck och spänningar för reaktionerna när detta blir läst, men den känslan är inget nytt för mig och på något sätt vet jag att den kommer försvinna med tiden som jag blir starkare i mig själv.

Kram till er alla och ta hand om er <3

Puss

4 kommentarer:

  1. Man är inte en dålig människa för att man mår dåligt! ♡
    Har du vänner som inte kan acceptera att du mår dåligt kanske du ska omvärdera dom.
    Jag var på väg in i väggen men han stoppa precis i tid. Första veckornas sjukskrivning tillbringade jag mest stirrandes i soffan. Och jag gjorde bara sånt jag mådde bra av. Vilket kunde sticka folk i ögonen. Så dålig men kunde ändå orka gå på event och grönan tex. Men läkaren uppmuntrade mig att göra sånt jag mådde bra av. Kram

    SvaraRadera
  2. <3 <3 <3
    Skit i jobbet, skit i "jante", tänk på dig själv och din hälsa (och din familj)!!
    PUSSAR i massor! Storasyster :)

    SvaraRadera
  3. Nu ska du bara ta hand om dej och göra saker som får dej att må bra och för dej framåt. Man är faktiskt den viktigaste personen i sitt liv! Om man inte ser sej själv som viktig och tar hand om sej, vem ska då göra det?

    SvaraRadera
  4. Ta hand om dig själv i första hand och därefter alla andra, det är något jag själv lär mig sakta men säkert just nu. Det tar tid, men du är stark <3 Puss.

    SvaraRadera