onsdag 28 maj 2014

En riktig äckeldag.. OBS: känsliga läsare varnas...

Igår var tänkt att det skulle bli en såndär fin dag med Mary, mamma och Helen i Slottskogen. Pappa var ju inne för operation och för att skingra tankarna skulle vi åka till Slottskogen och gå en sväng. Mary var på sitt bästa humör, solen sken och allt var nästan perfekt. Det hade vart perfekt om pappa hade vart med men nu gick ju inte det...

Vi gick och kikade på alla underbara djur och sedan gick vi för att fika... Det var då allt vände :(

På detta kafé som jag aldrig går på möter jag den man som kom att bli en av dem som förstörde min barndom. Han begick sexuella övergrepp på mig när jag var 12 år, alltså det är 28 år sedan och den kyla som for igenom mig var makaber. Jag har aldrig tidigare mått fysiskt illa av att se någon men nu kände jag det...

R, som är storebror till en fd kompis, begick övergrepp på mig på en schabbig toalett där han tvingade mig att utföra oralsex på honom. Senare försökte han våldta mig hemma hos dom några dagar senare. Den natten vågade jag inte somna. Varje gång jag blundade såg jag R framför mig och kände hand tafatta smutsiga händer över min kropp och hans äckliga smutsiga könsorgan mot mitt.. På morgontimmarna gick jag upp och försökte prata med mamma, men hon visste inte vad hon skulle säga. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig vågade gå dit igen. Den händelsen har följt mig genom hela livet och idag kan jag, tack vare min terapeut Ove, prata om den utan att känna någon skam eller känna mig smutsig.

At se honom igen var som att färdas tillbaka i tiden, den äckelkänsla jag fick då kom snabbt tillbaka och jag kunde känna hans äckliga smutsiga händer över min kropp igen. Det kändes som om marken under mig bara försvann och jag började må illa. Det var precis som om jag gick i luften och jag var tvungen att gå in på toaletten för att inte bryta ihop framför honom.... ironiskt nog..
R kände inte igen mig och skulle nog inte göra det om jag gick fram till honom heller, dessutom hade han sin son med sig som var i min ålder när allt hände.

Han tog något från mig för 28 år sedan, det ska han inte få göra denna gången... Så jag, Mary, mamma och Helen gick till lekplatsen "Plikta" som ligger i utkanten av Slottskogen och gjorde det bästa av dagen som var kvar.
Sorgen av hans övergrepp kommer alltid finnas kvar men inte skam och skuldkänslorna. Jag jobbar på att få bort dom och att se honom igår var nog en bra sak, han har levt ett hårt liv och såg inte speciellt lycklig ut. Det är ju härligt nog så att "what goes around, comes around"....

Så livet har nog gett R vad han förtjänar efter vad han gjorde mot mig... Vad varken han eller jag visste då var att detta var bara början av mitt helvete.....

4 kommentarer:

  1. Marie Pettersson29 maj 2014 07:29

    Men jisses gumman vad du har varit med om!! Och vilken styrka du har byggt upp under alla år i terapi. Du har inget att skämmas för, inget av det som har hänt här på något sätt varit ditt fel (men det vet du redan innerst inne). Kram på dig och snart har du pappa på benen igen ♥

    SvaraRadera
  2. Det är mycket som inte syns utanpå... å ändå är folk så snabba med att döma.

    SvaraRadera
  3. Detta visste jag ingenting om!?!
    Varför har du inte sagt något?!
    Jag är ju din syster, oavsett vad som händer!
    Sitter med tårar i ögonen, min älskade lillasyster, vad du har kämpat!
    Jag vet att du varit med om mycket i ditt liv, men detta?!
    Det gör ont i mig att du varit ensam om det all denna tid!
    Jag älskar dig nu och alltid!! Kram!!!

    SvaraRadera
  4. Kram kramar och ännu fler kramar.
    Nu och alltid.

    SvaraRadera